Vad är “att vara kreativ” för dig?
Albert Einstein sade vid något tillfälle att fantasi är viktigare än kunskap. Han menade att fantasin kan ses som själens inre liv, den ger viktiga förutsättningar för vårt yttre liv. Att det är vår fantasi som får oss att vilja skapa nytt, och som säger hur vi ska förändra vår attityd till livet och livets möjligheter. Hur vi ska lämna “nej, det går inte-stadiet” till “det här kommer gå bra”. (Brynolf mfl. s 250, 2012)
I “Läraryrkets många ansikten” säger de att kreativa elever är nyfikna. Författarna menar att elever ställer frågor och utmanar med “Varför?”, “Hur?” och “Men om…?”. De självmant undersöker idéer genom lek och experimenterande, där de ser för- och nackdelar i hur de ska gå tillväga för att komma till ett resultat. (Brynolf mfl. s 258, 2012)
Jag tycker det fascinerande att se på hur barn skapar lekar/lösningar, och när någon förvånat utbrister "Vad smarta barn är" kan jag inte hindra att bli fundersam över vad de menar. För självklart är barn smarta.
Maslow (1959), som är ett namn som nämns i Brynolfs bok. Han ansåg att människan har ett medfött behov av att vara kreativ och att denna kreativa instinkt infann sig speciellt hos barn före skolåldern. Sedan hävdar han att denna kreativitet som människan innehar, att den oftast hindras av uppfostran och skolan.
Det Maslow menar får mig att rynka på ögonbrynen. För om vi går efter vad Maslow säger, att skolan hindrar barns kreativitet, går inte det emot styrdokumenten?
Om vi slår upp lexikon, ordböcker och kollar upp ordet "kreativitet" kommer flera förklaringar upp. Det kan bevisa hur stort kreativitet egentligen är, och hur viktigt det är för oss människor. Att få utvecklas och utmana oss själva, men också att vi tillåts misslyckas. För även misslyckande är en framgång, bara vi får kunskapen att lära oss av det.
Så, vad är egentligen kreativitet? Några av er kanske tänker “skapande”, eller något liknande. Jag kan ärligt erkänna att så tänkte jag innan. Men nu har jag insett att “att vara kreativ” betyder så mycket mer än bara "skapande".
/Jenny
Einstein var nog en klok man:), och ditt inlägg finner jag mycket tankeväckande.
SvaraRaderaJag hade nog liknande inställning till kreativitet som du, att det mest handlade om någon typ av skapande och tillverkning.
Jag började fundera på om kreativitet och fantasi, såsom Einstein menade, är nära sammanknutet med det något luddiga begreppet självkänsla.
När man har god självkänsla har man, tror jag, förmåga att vara nyfiken och skapa nytt. Man känner det som en självklarhet att ställa frågor och undra när man vill veta och inte förstår.
Fantasi och självkänsla hänger ihop och man har en inneboende tro att det går att förändra yttre omständigheter.
Det du skriver om Maslows tankar om att kreativiteten oftast hämmas av uppfostran och skolan, hänger nog också ihop med sjunkande självkänsla när barnet växer upp. Små barn är oftast så självklara i sitt beteende, har nära till sina känslor och därigenom sin kreativitet.
Som framtida lärare blir det således väldigt viktigt att bejaka och tillåta eleverna av vara sig själva. Man kanske skulle ta och jobba lite på det själv?
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaFör mig betydde innan ditt inlägg kreativitet något annat... Jag hade inte noterat dessa förklaringar så ingående som du har gjort!
SvaraRaderaJag får tacka för att du nu lärde mig detta.
Fantasi och kreativitet tycker jag går hand i hand. Att vara kreativ innebär att ha fantasi och i skolan är det mycket viktigt att ha med sig just det!
Angående det du skriver om att barn är smarta måste jag bara tillägga att det är SÅ självklart. De är väldigt smarta, smartare än vad man kan drömma om!
De skall aldrig underskattas, oavsett om de är bra på att visa sig smarta eller inte. Jag som har jobbat med alla åldrar i skolan och sedan även haft danselver vet jag mycket väl att barn är supersmarta, ibland har de bättre idéer än mig eftersom att de ofta är lite mer spontana.
/Madde
Spännande tankar!
SvaraRaderaJag har läst om detta med kreativitet också. Där bland annat har det kommit fram att när vi i skolan tvingas tänka mer logiskt, att finna logiska lösningar på problem så hämmar det kreativiteten. Med det menas alltså att man ofta har en dominerande hjärnhalva, och i skolan uppmanas eleverna till att tänka logiskt, att tänka vad som är mest troligt och inte använda sin fantasi på samma sätt som de gjort innan de började skolan.
Efter att jag läste detta, började jag tänka allt mer på det och fundera. Visst är det så att när en elev "tränas" till att finna logiska sammanband så finns inte längre lika stort utrymme för fantasin och kreativiteten.
Det finns mycket och säga om kreativitet och många har nog olika uppfattningar. Spännande att du tar upp flera olika synpunkter.
Det ligger i skolans fostrande natur att ge konstruktiv kritik och valla in elever till den rätta fållan med de rätta kunskaperna och åsikterna att kopieras och anammas. Samtidigt dödar man den individuella kreativiteten i processen eftersom ständig kritik dödar glädjen, självkänslan, leklusten och fantasin hos eleven. Man måste balansera upp kritik och beröm som yin och yang.I kreativa konstskolor visar läraren hur man gör i detalj. Eleverna får se några färdiga exempel och sen göra sin egen version. Läraren går runt och tipsar de som behöver hjälp, om de vill ha hjälp. Efteråt sätts alla alster upp och man går igenom tillsammans vad som är bra, vad som kan ändras till det bättre och vad man hade för vision för tavlan. Abraham Maslow utgår från sin motivationsteori om behovstrappan på 5 steg. För att komma till trappsteg 4 (Självkänslobehov) och till sist trappsteg 5 (Behov av självförverkligande) måste man först uppfyllas av de första trappstegen (1.Fysiologiska behov, 2.Trygghetsbehov, 3.Samhörighet & Kärlek) Man kanske ska anamma lite av idrottscoachernas lärostil med mycket pepping och kämpaglöd.
SvaraRadera