Den här veckan har mycket av gruppens diskussioner och arbete haft sitt fokus på veckans examinationsuppgift punkt. Vi är för det mesta en synkad grupp, som jobbar på bra. Dock spårar vi ur något gruvligt ibland. Särskilt i slutet av våra Skype-träffar, när tröttheten slår till eller när tekniken krånglar mer än nödvändigt. :-D
Vid sidan av veckans gruppexamination har vi diskuterat högt och lågt om serie-strippar, jämlikhet, kursens upplägg, antalet blogginlägg som måste skrivas, om vädret och livet i övrigt. Framför allt om den senaste Star Wars-filmen och hur viktig/oviktig den är för en del av oss. ;-) Vi har även haft en helt ologisk men väldigt rolig diskussion om punkter. :-D
Som ni kanske förstår är vi en otroligt härlig grupp som alltid har massor med oväsentliga saker att prata om. :-D Vi har även lyckats med konststycket att kategorisera oss själva utifrån olika faktorer. Till exempel är någon av oss ett så kallat “stavningsfreak”, ytterligare en annan “pratar i mun” på de andra, en tredje har “teknikprassel” vid sidan av, en fjärde kopplar bort ljudet, den femte av oss spårar ur och någon är bäst i största allmänhet. Vem som är vem, tänker vi inte gå in på och vi nämner inga namn - av integritetsskäl. ;-)
En koppling till litteraturen kan vara svår att finna, men å andra sidan kommer alla till tals och känner sig delaktiga i processen - även när tekniken krånglar. En “hyfsat okej” litterär koppling kan eventuellt göras till “den gröna boken”, som vi kallar den (“Utmanande undervisning i klassrummet”). Enligt författarens utmaningsmodell handlar det om att låta samtalet med eleven “flyta ut” och ta plats. En slags vidareutveckling. Sådant är vi väldigt bra på i vår grupp, sagt med glimten i ögat. ;-)
Veckans blogginlägg är skrivet av Marielle och Lina.
Referenser: Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet: återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. (1. utg.) Stockholm: Natur & kultur.
Ni låter ganska mycket som vår grupp får jag säga. Har ni lyckats träffas eller är ni spridda långt ifrån varandra?
SvaraRaderaJag tror att det är bra att man pratar om "annat". I vår grupp har vi pratat väldigt mycket om graviditeter och förlossningar..:) Vår Elias har fått höra mer än vad han hade önskat skulle jag tro.
Jag tror ändå att det är bra att vi låter diskussionerna vandra iväg och handla om hela livet. Det vi ska arbeta med framöver, är världens framtid. Dvs det som är livet. Alla diskussioner som gör att man får tänka till, tänka ett steg längre, kanske byta riktning, är väl något av det bästa av livet?
Trots att vi mer eller mindre bor i samma landskap (Värmland), är avståndet för stort mellan oss i gruppen för att kunna träffas. Blir så när man bor i varsin ände (väst-öst). Men planerna finns allt att ses för en fika under en närträff på universitetet in the future. :-)
Radera