Jag var nog inte ensam om att tycka att Thomas Saars föreläsning var toppen. Visst var jag redan medveten om det han tog upp, men han fördjupade min kunskap och mina tankar.
Men en tanke som tog tag i mig, det var att man normalisera allt som sticker ut. Självklart ska vi göra det, men hur ska vi normalisera sådant som är “udda” från dagens norm?
Jämställdhetsmålet är skolans centrum, men hur ska läraren “aktivt och medvetet” främja kvinnor och mäns lika rätt och möjligheter? (Hedlin, 2006, s 21)
Hur skulle du agera om en dag en kille i den klass du har hand om, att han kommer in i klassrummet i en klänning?
För mig ska en kille kunna ha en klänning (vad som helst egentligen som anses “feminint”), och det ska vara exakt som om en tjej kommit in i den. Men ska jag då säga till pojken “Åh vilken fin klänning du har på dig”? Eller är det egentligen att peka ut honom?
Eller ska jag istället som vanligt säga “Godmorgon/Hej”? Som är något jag alltid brukar göra, som om det vore vilken annan dag som helst.
Jag föredrar nog det sistnämnda, för är inte det normalt? Eller?
Sedan om det skulle uppstå något i klassrummet eller någon annanstans, så kommer jag självklart ta tag och prata om det för alla. Men vem säger att klasskompisarna kommer reagera?
Men angående min reaktion över killen och hans klänning, väger inte den väldigt mycket? Om jag skulle uppmärksamma killens klänning och att han har en på sig. Och skulle inte det också ge honom rampljuset inför alla andra då? Är det inte som att peka ut honom?
Visst man kanske är sådan som person, att man ger komplimanger till elevernas kläder, då kanske det är lite annorlunda. Det kanske är ett “normalt beteende” att man då ger en komplimang angående klänningen. Men anledningen till denna fundering är för att jag själv är inte sådan som person.
Hoppas ni fann mina hundratals frågor uppiggande, och att de fick er att börja fundera på: hur ska man normalisera något?
Källa: Hedlin, M. (2006) "Jämställdhet- en del av skolans värdegrund"
Jag håller utan tvekan med om att Thomas Saars föreläsning var givande.
SvaraRaderaDet är ett viktigt och intressant resonemang du lyfter fram. Hur vi som lärare ska förhålla oss gentemot något som kanske inte hör till normen bör absolut diskuteras. Jag tror endast att en ständigt pågående diskussion i lärarlagen kan lösa dilemmat. Alla behöver vara uppdaterade och kommunicera med andra lärare för att skapa en medvetenhet.
Jag håller utan tvekan med om att Thomas Saars föreläsning var givande.
SvaraRaderaDet är ett viktigt och intressant resonemang du lyfter fram. Hur vi som lärare ska förhålla oss gentemot något som kanske inte hör till normen bör absolut diskuteras. Jag tror endast att en ständigt pågående diskussion i lärarlagen kan lösa dilemmat. Alla behöver vara uppdaterade och kommunicera med andra lärare för att skapa en medvetenhet.
Ja, det här är ingen enkel fråga. Det är, som du beskriver, väldigt lätt att trampa fel. Jag skulle nog prata enskilt med pojken först. Säga att jag tycker att hans klänning är fin, och kanske fråga honom om jag får säga det inför hela klassen. Om han har tagit steget att gå i klänning till skolan så tror jag att han också vill ha lite uppmärksamhet. Att bara ignorera det helt tror jag kan ha en negativ effekt för honom.
SvaraRaderaMen det jag ofta tänker på är: Varför jagar vi hela tiden efter det normala? Personligen tycker jag att det är mycket roligare och mer spännande när någonting inte är helt "normalt". Tänk vilken tråkig värld vi skulle ha om alla var lika normala.
En mycket viktig fråga som inte går att besvara generellt. Alla är unika, och det finns ju transor idag som klär som som kvinnor för att de trivs med det och inte för att showa. Min bästa komis och gay (öppet) men han avskyr allt som heter drag queen etc för han menar att det gör att många stämplar gaykillar att vilja bete sig vad vi kallar feminint (vad det nu är). Alla är vi människor, vi har olika kör vilket gör oss olika i form av att vi har olika hormoner och funktioner i kroppen, det kan vi inte frångå men det är också allt. Att tala med barnet först och se hans anledning till att bära klänning av största vikt.
SvaraRaderaIntressant exempel du tar upp med klänningen. Det skapar verkligen en tankeställare. Samtidigt som man inte vill peka ut pojken så kanske det var just den där komplimangen han behövde för att våga köra vidare? I så fall är det bästa alternativet att vara som vanligt framför alla och ge en komplimang enskilt.
SvaraRaderaMen samtidigt vill man ju visa för eleverna att man uppmuntrar det som sticker ut så att fler vågar... svårt att hitta ett bra alternativ...
Föreläsningen tog upp viktiga diskussioner. Jag hade nog inte valt att säga vilken fin klänning utan hade nog tagit det sist nämnda och sagt hej som vilken dag som helst. Känns som att om man utpekar det så behandlas det annorlunda. Men sen kanske det också är fel tänk. Svårt det där.
SvaraRaderaDet är inte lätt detta. Jag hade nog bara hälsat och hållit låg profil. En eller flera elever hade kanske sagt Åh kolla Peter har en kjol på sig. Hur agerar man på det? Skulle man såra eleven om man sade något som lät fel? Bra inlägg.
SvaraRadera