Normalisera på ett sätt som är normalt, men vad är egentligen normalt?

Jag var nog inte ensam om att tycka att Thomas Saars föreläsning var toppen. Visst var jag redan medveten om det han tog upp, men han fördjupade min kunskap och mina tankar.

Men en tanke som tog tag i mig, det var att man normalisera allt som sticker ut. Självklart ska vi göra det, men hur ska vi normalisera sådant som är “udda” från dagens norm?

Jämställdhetsmålet är skolans centrum, men hur ska läraren “aktivt och medvetet” främja kvinnor och mäns lika rätt och möjligheter? (Hedlin, 2006, s 21)

Hur skulle du agera om en dag en kille i den klass du har hand om, att han kommer in i klassrummet i en klänning?

För mig ska en kille kunna ha en klänning (vad som helst egentligen som anses “feminint”), och det ska vara exakt som om en tjej kommit in i den. Men ska jag då säga till pojken “Åh vilken fin klänning du har på dig”? Eller är det egentligen att peka ut honom?

Eller ska jag istället som vanligt säga “Godmorgon/Hej”? Som är något jag alltid brukar göra, som om det vore vilken annan dag som helst.

Jag föredrar nog det sistnämnda, för är inte det normalt? Eller?

Sedan om det skulle uppstå något i klassrummet eller någon annanstans, så kommer jag självklart ta tag och prata om det för alla. Men vem säger att klasskompisarna kommer reagera?

Men angående min reaktion över killen och hans klänning, väger inte den väldigt mycket? Om jag skulle uppmärksamma killens klänning och att han har en på sig. Och skulle inte det också ge honom rampljuset inför alla andra då? Är det inte som att peka ut honom?

Visst man kanske är sådan som person, att man ger komplimanger till elevernas kläder, då kanske det är lite annorlunda. Det kanske är ett “normalt beteende” att man då ger en komplimang angående klänningen. Men anledningen till denna fundering är för att jag själv är inte sådan som person.

Hoppas ni fann mina hundratals frågor uppiggande, och att de fick er att börja fundera på: hur ska man normalisera något?

Källa: Hedlin, M. (2006) "Jämställdhet- en del av skolans värdegrund"

Jag har faktiskt inte sett en lärare med slöja undervisa i en kommunal skola!

I läsandes stund i (Brynolf, Carlström, Svensson, Wersäll,2012), anser de i avsnittet mångkulturalism att det är väldigt viktigt att i den svenska skolans undervisning lyfta fram den mångkultur som råder i landet för att motverka fördomar, etnocentrism och rasism. Men det skapar hos mig många frågor och en av dem lyder :

- Jag har inte sett en lärare med slöja undervisa i en kommunal skola! Vad är anledningen till detta?

Om vi ska motverka fördomar, etnocentrism samt rasism då måste man rikta sig till att visa eleverna den mångkultur som svenskarna lever i dagens samhälle. Acceptansen kan inte nå barnen som redan har fördomsfulla föräldrar, tyvärr. Sådana barn har jag mött dessvärre som har den hatiska blicken för att du bär slöja men detta kallar jag trångsynthet för verkligheten. Dessa individer väljer att skylla samhällets negativa förändringar på vissa minoriteter istället för att söka upp den verkliga verkande faktorn som t.ex. beslutande politiker. Men personligen har jag också mött barn som vill leka tillsammans med mina barn men när föräldrarna ser mig blir det en ändring och deras barn pratar aldrig mera med mig om att få leka! Varje gång funderar jag vilken strunt prat har föräldern fyllt i barnet med för att varje dag vi möts tittar den så ängsligt på mig!

Det borde inte vara så ute på landsbygden i dagens Sverige, man borde inte bli behandlad på detta vis för kvinnorna bakom slöjan är individer med olika förutsättningar och självklart olika individer precis som resten utav befolkningen.

Men sedan när jag personligen tänker att demokrati är en viktigt aspekt samt att jag kanske måste börja i Lindesberg för att få de vuxna individerna att inse integrationen som har skett i Stockholm, Malmö, Göteborg med flera måste också få börja i Lindesberg någon gång...

Hur är det där du bor med integrationen i läraryrket?

Genuspedagogik och lärdomar från kursen

En fråga vi kom att diskutera under vår måndagsträff på Skype var följande: hur kan vi som grundlärare konkret och pedagogiskt arbeta med genuspedagogik?

Här följer en punktlista gällande det vi kom att nämna under vårt samtal:

• dela ut/erbjuda bara ett färgalternativ på skrivbok/räknehäfte istället för flera, så att elever inte hamnar i en valsituation mellan till exempel ett blått respektive rosa räknehäfte i matte.
• inte “anta” till exempel att alla pojkar föredrar att prata om hockey (bara för att det finns en grupp pojkar som spelar hockey och gärna pratar om det i en klass eller större elevgrupp).
• tänka igenom klassrumsplacering (så att en inte placerar “lugna” elever bredvid “stökiga” elever enbart i syfte att skapa ordning och lugn i klassrummet)
• normalisera det som är udda och/eller sticker ut, så att det som är udda blir det “normala”. Olika är bra.
• ge komplimanger/beröm till barn/unga på ett sådant sätt att en betonar deras mänsklighet, snarare än deras utseende eller det som uppfattas vara könsnormativt i den rådande kulturen.
• vara medveten om ens eget bemötande då man möter det som är annorlunda/sticker ut, hur en ser på andra och annorlundahet.
• det är viktigt med en mångfald av kvalificerade pedagoger i det svenska skolsystemet - pedagoger som har olika biologiska identiteter (t.ex. trans, homo, cis), som tillhör olika religioner m.m. Det kan öppna upp för att ge barn och unga möjligheten att få en medvetenhet om de olikheter som finns representerade i det svenska samhället.  

Den andra frågan vi kom att diskutera i vår grupp under torsdagens Skypeträff handlade om kursens innehåll - vad har vi lärt oss? Här följer en punktlista från vårt samtal kring frågan:

• att använda tekniska hjälpmedel vid kommunikation med andra, till exempel i ett tvärgruppssammanhang (genom Skype och Google Hangouts). Det kan även vara en fördel i undervisningssyfte för att variera lärandeverktygen så att det blir ett lustfyllt lärande för eleverna i deras skolgång.
• föreläsningen med Thomas (om genus) var toppen. Ett högst aktuellt ämne. Intressant. Det borde funnits fler föreläsningstillfällen med honom i den här kursen.
• att en kurs på universitetsnivå kan förändras väldigt ofta och mycket under kursens gång. Det kräver hög flexibilitet av studenterna (ibland onödigt hög).
• att lärandet sker kollegialt, det vill säga tillsammans med andra. Det är bra. Särskilt när gruppdynamiken fungerar och tekniken står på ens sida.
• att teknik inte alltid är något odelat positivt. När tekniken inte fungerar, är det inte mycket i övrigt som fungerar när det handlar om gruppdiskussioner, grupparbeten m.m. Det kan även ta fokus bort från det som är väsentligt.
• att så många tekniska och digitala inslag i en och samma kurs tar bort fokus från det kursen egentligen skulle ha handlat om (“den lärande eleven”).
• olika lärteoriers inflytande över undervisningen som sker i ett klassrum. Fler teorier förekommer under en klassrumssituation än vad man kan tro (kanske inte en hel teori, men delar av).
• vi har fått träna samarbete. Samarbete kommer även att vara en viktig del under läraryrkets praktik, då man som lärare arbetar i team bland annat för att reflektera över olika typer av problematik som kan uppstå inom alla skolnivåer.  

- Vad har ni lärt er i kursen "den lärande eleven"? 


Blogginlägg skrivet av: Therese, Lina, Heba, Shanli, Marielle och Jenny.

Att tolka och förstå en text

Detta blogginlägg var menat under första delen av denna kurs, men det blev aldrig av, så jag publicerar detta nu istället. 

Jag har under några år jobbat på en fritidsavdelning med barn från årskurs 2-6 där vi har jobbat en hel del med läsförståelsestrategier. Detta är något skolan har lagt mycket fokus kring, och som har följt med in till oss på fritids. Dessa läsförståelsestrategier handlar om hur man läser en text för att förstå och kunna koppla texten och tänka utom ramarna. Jag har själv använt mig av dessa strategier när jag läst kurslitteraturen under min första termin på universitetet. Jag tycker att det har hjälpt mig att förstå mer av det jag läser och när allt är så nytt och när man inte riktigt vet hur man ska läsa och vad som är extra viktigt av det man läser, då är detta ett hjälpmedel som jag tycker är bra för både vuxna och barn. Detta är även ett bra hjälpmedel för de som har läs och skrivsvårigheter. I de lägre åldrarna brukar man inte använda sig av alla strategier till en början utan man introducerar dem efterhand. Av det jag har sett och hört tycker eleverna att detta är väldigt roligt och intressant, eleverna vet exakt vad de olika namnen står för och varför vi använder dem. På skolan har de fått de fastklistrade på sina bänkar och de hänger även större planscher på dessa i klassrummen. 

Här ser ni några av lässtrategierna. Bild: Hämtat från http://www.enlasandeklass.se/lasforstaelsestrategier/

Här kan ni läsa om de olika strategierna. 

http://www.enlasandeklass.se/lasforstaelsestrategier/

Vad tycker ni om detta? 
Är det någon som har jobbat med dessa eller andra liknande gällande läsförståelse tidigare och har idéer kring detta? 

Seriestripp: Socialkonstruktivistiskt lärande i hemmet...

Under en vanlig vardag hemma hos dagens barnfamiljer håller alltid barnen i mobilen, surfplattan eller gör någonting som tyder på att de härmar oss vuxna.
Familjens barn härmar alltid händelser utifrån en vardags situation från familjen och förvandlar det till deras lek. T.ex. att de kör bil som pappa eller mamma eller att de sitter framför deras smart tv som har en wireless internetuppkoppling, de trycker på Youtube appen, skriver vad de vill titta på sedan kör de igång sin lek!
Personligen blir jag häpen varje gång man observerar barn hur de leker, men barnen handlar som teoretikern John Dewey: "learning by doing", hävdar i litteraturen (Phillips & Soltis, 2014).   



Vad anser du om ett barns utveckling, behövs de digitala verktygen hemma eller kommer tiden som ges i skolan att räcka till för att barnet ska kunna behärska dessa digitala verktyg?

Källa:Phillips, D. C., & Soltis, J. F. (2014). Perspektiv på lärande. Lund:Studentlitteratur.

Jämställdhet?

Sista Skype-träffen före juluppehållet diskuterade vi i grupp 5 boken ”Jämställdhet – en del av skolans värdegrund” (Hedlin). Enligt bokens författare handlar jämställdhet om makt och målet är att ”kvinnor och män ska ha lika stort utrymme och inflytande i samhället” (s 87). En del av vårt samtal handlade om hur vi som lärare och vuxna bör vara och arbeta så att vi verkar för jämställdhet. Såväl i klassrum, personalrum, på skolgården som hemma.

Hedlin menar även att jämställdhet inte handlar om ”att förändra elevernas personlighet utan om att utöka deras handlingsrepertoar och ge dem fler valmöjligheter.” (s 94) Dock råder en ojämställd struktur, där män och kvinnor, flickor och pojkar, behandlas och värderas olika. ”Den här typen av ojämställd struktur upprätthålls av att vi alla, kvinnor såväl som män, mer eller mindre aktivt medverkar till att upprätthålla könsstrukturer och könsmönster.” (s 88) Därför är frågor om jämställdhet något som angår alla.

Personligen är jag beredd att hålla med henne om detta, dels utifrån egen erfarenhet och tidigare studier inom ämnesområdet. Som lärare och pedagog är det viktigt med ett professionellt förhållningssätt rörande jämställdhet. Det innebär att man inte bara kan slå ifrån sig det hela. Det är viktigt att överväga på vilka sätt man själv är delaktig. Det gäller att försöka undvika reaktionen ’Inte jag!’ och våga pröva tanken ’kanske också jag…?’, som Hedlin skriver. (s 88-89) Det är först när man själv blir uppmärksam på att man (omedvetet/medvetet) bidrar till att upprätthålla olika typer av strukturer som bibehåller en ojämställd situation, som man kan börja verka för att förändra ojämställdheten. Därför att, med författarens egna ord, ”jämställdhet handlar inte om att förändra elevernas personlighet utan om att utöka deras handlingsrepertoar och ge dem fler valmöjligheter.” (s 94)

Jag tror att det är viktigt att vi som lärare/pedagoger tillägnar oss kunskap om de olika villkor som råder för flickor och pojkar i skolan och samhället i övrigt. Först då, tror jag, att vi medvetet kan arbeta och verka för jämställdhet. De normer och könsmönster som finns utanför skolan finns också inom skolan, skriver Hedlin. (s 94)

• Hur uppfattar du författarens påstående om att den rådande ojämställda strukturen upprätthålls av att vi alla mer eller mindre aktivt medverkar till att upprätthålla könsstrukturer och könsmönster som motverkar jämställdheten? Sant? Osant?

Referens: Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber