Nu i slutet av denna vecka, efter allt läsande så känns det bra med helg. Under dagens gruppdiskussion kring veckans uppgift märktes det dock att det finns saker kvar att uträtta och arbeta vidare med….
Jag vill berätta om en händelse som har med temat lärandet att göra.
Händelsen utspelade sig då jag gick i grundskolan. Vi hade en lärare som jag frågade om hjälp. Lärarens försök att hjälpa mig nådde inte fram. Hon tog sin långa nagel och knackade på mitt huvud och sade:
- vad har du här uppe egentligen!
Detta hände mig vid flera tillfällen. Som liten flicka förstod jag aldrig varför hon gjorde så på mig, speciellt när andra klasskamrater inte blev behandlade på samma sätt.
Frågan man kan fundera vidare kring utifrån denna beskrivna situation och temat “lärandet” är; vilken lärteori praktiserade denne pedagog i relation till hennes kunskapsinlärning?
Det här var en tanke som slog mig under veckans läsning om olika lärteorier och hur vi som pedagoger ska praktisera dem.
Anser du att pedagogen lyckades med kunskapens överförbarhet så som den beskrivs i boken “Perspektiv på lärandet” (Phillips & Soltis 2015)?
Varför/Varför inte?
Bara för att någon är pedagog betyder det inte att personen är pedagogisk, och bara för att någon har en läkarlegitimation behöver det inte betyda att personen är lämplig att arbeta som läkare. Inom alla yrkeskategorier finns det alltid människor som borde arbeta med att "vända papper" istället.
SvaraRaderaGenom förnedring / kränkande behandling(vilket knackade på huvudet var) blir lärandet knappast enklare. Alla har inte lätt för skolan, och alla tycker heller inte att skolan är speciellt roligt, framförallt om man eventuellt har svårt för något ämne. Då kanske positiv uppmärksammande är ännu viktigare, att varje elev får känna sig sedda och att de är duktiga precis som de är.
Detta inlägg får mig att också tänka tillbaka på alla gånger en lärare har brustit i sin förmåga att lära ut och istället skyllt på mig som elev. Otroligt oproffsigt och en slags kränkning mot eleven. Vi går i skolan för att lära. Att då som lärare att ifrågasätta varför en elev inte förstår, som om det vore dennes fel, är ju absurt.
SvaraRaderaVi som lärare måste hela tiden rannsaka oss själva och vår undervisning. Om en elev inte förstår, hur kan vi då ändra på vårt sätt att undervisa.
Superbra inlägg Heba!
Tack:)
RaderaDenna lärare du hade var inte pedagogisk för fem öre, kan inte föreställa mig varför hon skulle välja att göra så - det sänker ju bara eleven och kan i sikt ge den avsmak att vara i skolan.
SvaraRaderaMen sådana "pedagoger" finns dessvärre över allt, har haft flera människor som inte borde kalla sig pedagoger under mina skolår. Bland annat var det en lärare på gymnasiet som fokuserade hela tvåan i svenska på media - fastän vi var en klass med både media samt samhäll elever. Vi tyckte det var lite konstigt men antog att hon visste vad hon gjorde. Flera föll dock i svenska betyget i tvåan, jag som hade haft A i svenska sjönk till ett C plötsligt till exempel - då kanske för att jag hade en annan lärare i det i ettan. I trean fick vi tillbaka läraren från ettan, hon inledde med att höra vad vi lärde oss i tvåan - hon blev helt chockad då det visade sig att vi missat mer än hälften av det vi skulle ha gjort/lärt oss om i tvåan. Så då fick vår lärare i trean slå ihop svenskan från tvåan med det vi skulle lära oss i trean - det var tufft men roligt och jag fick tillbaka mitt A. Vissa lärare borde nog se över hur de tolkar och låter inte sina egna tycken påverka undervisning allt för mycket så att det stjälper eleverna istället.
Denna vecka och i samband med ditt fall fick mig att komma ihåg en händelse i nian. Jag hade prao på ett lågstadium och var i årskurs två. De skulle ha matte och tog fram sina böcker för att först å främst visa att de gjort sin läxa över helgen. En pojke hade gjort sin läxa och dessutom på eget initiativ jobbat vidare i matte boken, vilket jag tyckte var jättebra och hade berömt honom men hans lärare skällde ut honom för att han inte följt hennes instruktioner och istället för beröm fick han en bestraffning. Han fick nämligen sitta kvar på rasten och jobba med ett x antal matteproblem innan han fick gå ut på rast - läraren gick iväg för att dricka sitt kaffe då passade jag på att berömma honom samt att hjälpa honom bli klar fortare för han skulle inte ha bestraffas enligt min mening.
Så din gamla pedagog, min gamla lärare och den jag prao:ades hos visade att de inte lyckades enligt det som talas om "Perspektiv På Lärande" eller hur man tolkar läroplanen. Fast ska man se det positivt, nu vet man hur man INTE ska vara eller göra som lärare i framtiden ;)
Mycket intressant inlägg Heba! :D
När jag läser detta inlägg får det mig direkt att tänka på hur viktigt det är att alltid granska sin egen undervisning och hur man är som lärare. Som lärare har du en viktigt roll och att genom det måste man kunna se till varje individs behov och kunskap. Alla elever kan inte ligga på samma nivå och därför är det viktigt att se vad varje elev behöver. Genom att denna lärare upprepade gånger knackade på huvudet är det inte bara en konstig metod att få elev att lära sig något utan också en kränkande behandling.... Det var ett intressant inlägg!
SvaraRaderaSom tidigare kommentarer nämner så anser jag att detta är kränkande behandling vid upprepade tillfällen. Att man som pedagog bara ser att det är elevens fel om denne inte förstår instruktioner och genomgångar är inte att genomföra sitt uppdrag på ett tillfredsställande sätt. Man ser inte till alla elevers olika behov och förmågor att inhämta kunskap. Det ligger i skolan och pedagogens ansvar att se till att varje elev kan lära sig utifrån deras förutsättningar.
SvaraRaderaDet är hela tiden viktigt att i sin roll som pedagog kontrollera att alla elever förstår vad man menar och vill undervisa. Är det någon/några som inte gör det så är det viktigt att man rannsakar sig själv och ser om man kan formulera sig på något annat vis eller använda sig av något annat tillvägagångssätt. Det är aldrig elevens fel att den inte förstår utan vårt uppdrag och utmaning att hitta ett sätt så att den gör det.
Jag kan erkänna att jag som endast är 22 år kan relatera till detta. Dock var min lärare på den tiden ganska gammal så jag gissar på att hon levde i det förflutna. har inte tänkt på det fören du nu drog upp det. jag minns att det sänkte mitt självförtroende en aning och att det var svårt att koncentrera mig för jag trodde hela tiden att jag gjorde fel. Efter att ha läst bland annat denna kurs så inser jag hur fel hon egentligen hade, inte jag. Att det är hennes ansvar att jag skulle klara målen och att undervisningen skulle läggas upp utefter mig var inget jag förstod. Därför vet jag själv att jag som framtida lärare måste se till elevens (klassens) behov och rätta mig efter det så att de kan utvecklas så långt de bara kan. Tack för påminnelsen hur jag en dag inte ska bli som lärare.
SvaraRadera