Vi i grupp 5 har diskuterat Vygotskijs tankesätt om att en lärare inte ska göra så att eleverna fastnar i ett intellektuellt tillstånd. Man ska inte som lärare tycka att eleverna är oförmögna till fortsatt tillväxt eller utveckling. Gör man detta kan det sluta med att eleven tycker det är svårt att visa läraren att den faktiskt kan fortsätta utvecklas, det negativa blir självuppfyllande.
Vi håller med Vygotskijs tankesätt att man inte ska fastna i det negativa och vi tycker att man som lärare ska vara försiktiga med att peka ut bristerna hos sina elever då det bara skapar dåligt självförtroende. Får man höra något om sig själv för många gånger så tror man tillslut att det är så det är och att det inte går att ändra på.
‘ ![Einstein_citat_cover[1].png](https://lh6.googleusercontent.com/H47lcd8yTC7rEYUvHxoVQffD4OYqxx2fhDoNSVJW3DZl3jbLchQ6GCIT0IrbQwCd4WUAVBCktLyQlIVaTubeBGlJ4v8KLhAfb8LM5y6YMNM3YkmMWaBf6TYcz7wXgJSeqUvHDbAM)
Tillskillnad mot Piagets teori om de olika utvecklingsstadierna intresserade Vygotskij sig mer för det barn kan prestera med hjälp av vuxna och andra äldre elever. Han menade att elever kunde befinna sig i samma utvecklings stadium men ha olika potential för fortsatt utveckling. Vygotskij menar att människan ständigt är under utveckling, man blir aldrig fullärd.
Vi hittade en debatt artikel från 15 januari 2015
http://www.lr.se/opinionpaverkan/debattartiklar/arkiv/elevervillhamerkontaktmedvuxna.5.6427d98114ac031f3ccd88d4.html
Den handlar om att barn vill ha mer kontakt med vuxna. Och som Vygotskij menar att barn kan prestera mer med hjälp av vuxna. Artikeln menar att allt fler lärare har uppmärksammat att föräldrar till deras elever inte engagerar sig så mycket i barnens skolgång. Vi lärare har inte den tiden som behövs för att kunna prata och engagera oss i alla elever. Därför är det viktigt att få ett bra samarbete med föräldrarna och hjälpas åt att lyfta fram det positiva hos eleverna så de inte fastnar i det intellektuella.
Hur ska vi som framtida lärare kunna få föräldrarna mer engagerade i skolan och i deras barns skolgång?
Skribenter, Therese Edberg och Marielle Carlsson
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaErt inlägg är mycket intressant och väcker många tankar och funderingar. Precis som ni skriver så har inte en pedagog tid att lägga ner hela sin själv i en elevs studiegång, oavsett om eleven i fråga är oerhört duktig och har lätt för sig, eller om eleven behöver ett särskilt stöd. Dock blir det nog lätt hänt att elever med svårigheter får mer tid än elever utan, vilket är fel då det står i våra styrdokument att man ska stimulera ALLA elever till att utvecklas så långt som möjligt.
SvaraRaderaElever med engagerande föräldrar är jag övertygad kan komma längre i sin undervisning än en elev utan, då jag tror att stöd ifrån hemmet gör att eleven blir mer motiverad än en elev som inte får någon respons när hon eller han kommer hem.. Men precis som ni säger, hur får man föräldrar som inte från början är engagerade till att bli det? Hur gör man med en elev som ständigt kommer tillbaka med en ogjord läxa för att hen inte får någon hjälp i hemmet med den.
Jag anser att det är lika viktigt att på föräldramöten ta upp vikten av att ha en engagerad och stöttande förälder, som det är självklart att eleverna ska ha skollunch och ha med sin idrottskläder till idrottslektionerna. För vem vill inte höra att man är duktig och bli uppmärksammad?..
Oj! Vilken svår fråga. Jag o en kursare har diskuterat det här med samverkan. Något som Niclas sade på en föreläsning vid kursstart var just "Vad finns det för alternativ till samverkan?". Vår diskussion har alltid avslutats med hur viktigt samverkan är. Att man ska försöka se helheten kring ett barn. Att få till ett bra samarbete med föräldrarna är A och O. Jag tror att man behöver vara tydlig med vad vi som lärare förväntar oss av föräldrarna och att de i sin tur, ska veta vad de kan och ska förvänta sig av oss. Jag tror att det kommer att bli svårt många gånger att faktiskt få ett bra samarbete- tyvärr. Jag kan bara hoppas att vi som vuxna kan mötas på bästa sätt och det kommer förhoppningsvis leda till att barnen får en trygg skolgång och en lust till att inhämta kunskaper.
SvaraRadera"Är jag du bara för att du säger att jag är det?" Nej! Självklart inte. Däremot att någon gång säga att någon annan person är det så sätter man sig genast i en rävsax. Vårat jobb som lärare måste ju i alla tillfällen handla om utveckling, vare sig det är inom personlig eller bildande utveckling.
SvaraRaderaTiteln på inlägget blir dock intressant om man vrider och vänder lite på den. Blir citatet på bilden i inlägget smartare för att det är undertecknat av en "smart" person? Hade vi läst texten på samma sätt om det var undertecknat av Sven Svensson istället för Albert Einstein?
Den här kommentaren hade kanske inte så mycket med innehållet i inlägget att göra, men jag tyckte ändå att tanken satte mitt hjul i snurr iaf.
Har man läst i Einsteins biografi kanske begriper man någorlunda om texten som skrevs på bilden. Att han oavsett sin världsberömd och geni inte trivdes i skolan där han gick i. Någon som inte var bra. På det sättet inser jag att hur viktig skolan är som skapar och bygger grundläggande kunskaper samt trygghet hos elever istället för att bedöma med negativa- otrevliga bedömning. För såna brukar ofta fastnas och lagras längre i ens tanke. Att samverka med föräldrar om elevens skolsituation skulle kunna fungera på något sätt bättre än att lämna ordet på eleven. Genom kommunikation och handlingsplan med föräldrar och visar att skolan verkligen vill stödja tror jag att åtminstone engagemanget hos föräldrar kommer höjas. Och då förstår eleven att alla bryr sig om hen.
SvaraRaderaMan tycker ju att det borde vara självklart att föräldrar är engagerade i sitt barns skolgång men tyvärr är fallet inte alltid så. Många föräldrar har mycket att tycka och tänka till om (vilket man bör om något är fel/kan förbättras) men det känns mest som de tycker till om vad skolan inte gör och bör göra och kanske inte vad de själva kan hjälpa till med för sitt egna barn också. Man har ju läst mycket nu om att föräldrars egen kunskapsnivå påverkar hur bra barnet klarar jag i skolan men jag tror det mer handlar om förälderns engagemang. Ofta har man ju mer engagemang om man själv är kunnig så det faller sig ju i så fall naturligt att de föräldrar med högre kunskapsnivå hjälper barnen bättre. Men jag tror även att med ett intresse för sitt barn bästa kommer man långt och inte bara med kunskap. Men frågan är just hur man får föräldrar engagerade och intresserade. Det borde som sagt falla sig naturligt... Men med bättre kommunikation mellan skola och föräldrar kanske är en väg.
SvaraRaderaMan tycker ju att det borde vara självklart att föräldrar är engagerade i sitt barns skolgång men tyvärr är fallet inte alltid så. Många föräldrar har mycket att tycka och tänka till om (vilket man bör om något är fel/kan förbättras) men det känns mest som de tycker till om vad skolan inte gör och bör göra och kanske inte vad de själva kan hjälpa till med för sitt egna barn också. Man har ju läst mycket nu om att föräldrars egen kunskapsnivå påverkar hur bra barnet klarar jag i skolan men jag tror det mer handlar om förälderns engagemang. Ofta har man ju mer engagemang om man själv är kunnig så det faller sig ju i så fall naturligt att de föräldrar med högre kunskapsnivå hjälper barnen bättre. Men jag tror även att med ett intresse för sitt barn bästa kommer man långt och inte bara med kunskap. Men frågan är just hur man får föräldrar engagerade och intresserade. Det borde som sagt falla sig naturligt... Men med bättre kommunikation mellan skola och föräldrar kanske är en väg.
SvaraRaderaJag tror att det viktigaste är att involvera föräldrarna så tidigt som möjligt, att ge dom förståelse för vad eleverna ska läsa i skolan och att ha en öppen diskussion med dom om hur pass viktiga dom är för sitt barns lärande. (Hjälp med läxor osv). Att sedan ha en kontinuerlig kontakt med föräldrarna och att även ge föräldrarna beröm, tex det märks att ni engagerar er i er barns skolgång. Man får väl tillämpa lite av behaviorismens teori på föräldrarna också med förstärkning (beröm).
SvaraRaderaPrecis som ni säger så tar Lev Vygotskij upp många teorier som ger tankar om barns inlärningsförmågor och hur barn lär sig. Att de ständigt är under utveckling och att de har rätt att lära vidare då de bemästrat en kunskap. Det känns av stor vikt att sedan ge nya utmaningar till eleven då de lärt in en viss kunskap. Eleverna får inte bli understimulerade om de arbetar snabbt och har lätt att lära. Alla måste få följa sin utveckling och lära i sitt tempo. Att involvera föräldrarna och att göra dem medvetna om att med deras hjälp med läxor och att lästräna hemma hjälper de sitt barn. Att delge föräldrarna på utvecklingssamtal och föräldramöte att det är positivt att stötta sitt barns lärande hemma. Att nå föräldrarna och ha en god kontakt med dem tror jag bara är bra.
SvaraRaderaDet känns som att det ska vara givet att föräldrarna är engagerade i sina barns skolgång, hjälpa dem med läxor osv. Men det är nog från förälder till förälder, sånt märker man ganska tidigt, redan på förskolenivå om föräldrarna engagerar sig i exempelvis vad barnet har gjort idag, har den lärt sig nått nytt.
SvaraRaderaFör att få alla föräldrar engagerade tror jag att man ska göra dem informerade om allt redan från början, berätta roliga saker från förskoledagen och sedan vidare på grundskolenivå börja berätta vad barnen har för läxor o.s.v. Gör man det som lärare tror jag att föräldrarna automatiskt kommer engagera sig och tillslut själva fråga hur det går för barnen i skolan och vad de har för läxor.
Jag tror personligen att få föräldrar (inte alla såklart) involverade tillräckligt mycket kommer att vara svårt. Föräldrar har ofta flera barn då något av barnen kanske är mer "krävande" och då glöms kanske det enskilda barnet bort. Det är lite samma sak som för oss lärare, att "duktiga" elever som presterar bra på något sätt glöms bort lite då de inte är så krävande. Jag tror inte att man tänker på det själv men för den enskilda eleven är det ju såklart frustrerande. Att få föräldrar mer involverade i allt inom skolan kommer nog tyvärr ligga i vårt ansvar. Att jobba för att få en dialog med föräldrar som kanske inte verkar visa så mycket engagemang, det kan ju finnas vissa orsaker.
SvaraRaderaIntressant inlägg, och det tåls att tänka på inför framtiden.
Wow, vilket spännande blogginlägg! Så oerhört viktig fråga med ett, tyvärr, svårt svar. Där det dessutom inte bara finns ett.
SvaraRaderaSom lärare kan man nog aldrig tala om för en förälder hur de ska bete sig i sin roll, den "makten" har inte lärare längre. Däremot kan en lärare alltid rekommendera, ge förslag eller "vägleda". Jag tror att det är viktigt som lärare att göra det i och med att föräldrar ofta är mycket stressade och uppe i sitt eget. Jag tror att föräldrarollen idag är tuffare än någonsin då kraven på hur du ska vara som förälder är mycket höga, samtidigt som du alltid ska vara högpresterande på jobbet. De känner nog att de helt enkelt inte har tid. Vissa kan erkänna det, andra blundar helt istället. Särskilt svårt blir det om, som Elin Bäckström säger, ett av barnen i berörd familj har många svårigheter och tar mycket tid och kraft. Då hamnar de andra barnen i skymundan. För att knyta ihop säcken; vi som lärare "måste" nog vägleda, tipsa samt delvis serva föräldrarna för att det ska fungera. Detta för att upplysa dem om hur elevens skolsituation är samt skapa det bästa för eleven. Om föräldern däremot väljer att fortsätta blunda och inte vill engagera sig i barnets skolgång, då får vi nog tala om ett annat tillvägagångssätt där ansvaret hamnar hos en annan myndighet.