Den framtida lärarrollen - utmaning och/eller möjlighet?

På urplay.se finns en tv-serie som heter ”Lärlabbet”. Den beskrivs som en serie för lärare, med lärare, av lärare. Tanken med serien är att den ska bidra till reflektion och handlingskraft hos pedagoger kring lärandeprocesser och visa att det ständigt finns möjligheter till yrkesutveckling. Det senaste avsnittet sändes igår och handlar om att erövra läraryrket. I avsnittet (klicka på länken nedan) får vi möta lärare som kommit olika långt i sin yrkesbana samt en lärarstudent och dennes vfu-handledare. Avsnittet och lärarnas samtal tar sin utgångspunkt i två frågor: varför vill man bli lärare? Och vilka egenskaper behövs som lärare?

UR: Lärlabbet - att erövra yrket            

I kapitel 13 i boken ”Läraryrkets många ansikten” skriver författarna följande om den framtida lärarrollen: ”Vi vill omigen betona att lärare inte är färdiga när de tar sin lärarexamen. För att bli en skicklig lärare krävs att man fortsätter fortbilda sig genom hela yrkeslivet, både inom ämnet och inom de mer övergripande delarna. Att samhället förändras kräver också en lärare som förändras, ett livslångt lärande.” (s 298)  

Jag tror att det som har betydelse för formandet av en god läraridentitet och bli en bra lärare bland annat handlar om att utveckla en relationell kompetens (förmåga att bygga goda relationer till elevgruppen), en ledarkompetens (förmågan att leda och lära) samt en didaktisk kompetens (d v s ha kunskap om och känna förtrogenhet för hur lektioner planeras, verkställs och utvärderas). Det är en av många viktiga delar i det livslånga lärandet som lärare. 

Med utgångspunkt i UR-klippet och ovanstående citat från kurslitteraturen; hur resonerar  du kring följande fråga:

• Hur upplever du att den framtida lärarrollen ser ut ifråga om utmaningar och möjligheter? Vilka egenskaper behövs som lärare, anser du?

Källa: Brynolf, M. et al. (2012). Läraryrkets många ansikten. (3., [delvis omarb. uppl.]). Stockholm: Liber.

Är jag dum bara för att du säger att jag är det

Vi i grupp 5 har diskuterat Vygotskijs tankesätt om att en lärare inte ska göra så att eleverna  fastnar i ett intellektuellt tillstånd. Man ska inte som lärare tycka att eleverna är oförmögna till fortsatt tillväxt eller utveckling. Gör man detta kan det sluta med att eleven tycker det är svårt att visa läraren att den faktiskt kan fortsätta utvecklas, det negativa blir självuppfyllande.

Vi håller med Vygotskijs tankesätt att man inte ska fastna i det negativa och vi tycker att man som lärare ska vara försiktiga med att peka ut bristerna hos sina elever då det bara skapar dåligt självförtroende. Får man höra något om sig själv för många gånger så tror man tillslut att det är så det är och att det inte går att ändra på.

‘

Tillskillnad mot Piagets teori om de olika utvecklingsstadierna intresserade Vygotskij sig mer för det barn kan prestera med hjälp av vuxna och andra äldre elever. Han menade att elever kunde befinna sig i samma utvecklings stadium men ha olika potential för fortsatt utveckling. Vygotskij menar att människan ständigt är under utveckling, man blir aldrig fullärd.

Vi hittade en debatt artikel från 15 januari 2015 

http://www.lr.se/opinionpaverkan/debattartiklar/arkiv/elevervillhamerkontaktmedvuxna.5.6427d98114ac031f3ccd88d4.html

Den handlar om att barn vill ha mer kontakt med vuxna. Och som Vygotskij menar att barn kan prestera mer med hjälp av vuxna. Artikeln menar att allt fler lärare har uppmärksammat att föräldrar till deras elever inte engagerar sig så mycket i barnens skolgång. Vi lärare har inte den tiden som behövs för att kunna prata och engagera oss i alla elever. Därför är det viktigt att få ett bra samarbete med föräldrarna och hjälpas åt att lyfta fram det positiva hos eleverna så de inte fastnar i det intellektuella.

Hur ska vi som framtida lärare kunna få föräldrarna mer engagerade i skolan och i deras barns skolgång?

Skribenter, Therese Edberg och Marielle Carlsson

"Lärteorier och kunskapens överförbarhet"

Nu i slutet av denna vecka, efter allt läsande så känns det bra med helg. Under dagens gruppdiskussion kring veckans uppgift märktes det dock att det finns saker kvar att uträtta och arbeta vidare med….

Jag vill berätta om en händelse som har med temat lärandet att göra.

Händelsen utspelade sig då jag gick i grundskolan. Vi hade en lärare som jag frågade om hjälp. Lärarens försök att hjälpa mig nådde inte fram. Hon tog sin långa nagel och knackade på mitt huvud och sade:  

- vad har du här uppe egentligen!

Detta hände mig vid flera tillfällen. Som liten flicka förstod jag aldrig varför hon gjorde så på mig, speciellt när andra klasskamrater inte blev behandlade på samma sätt.

Frågan man kan fundera vidare kring utifrån denna beskrivna situation och temat “lärandet” är; vilken lärteori praktiserade denne pedagog i relation till hennes kunskapsinlärning?

Det här var en tanke som slog mig under veckans läsning om olika lärteorier och hur vi som pedagoger ska praktisera dem.

Anser du att pedagogen lyckades med kunskapens överförbarhet så som den beskrivs i boken “Perspektiv på lärandet” (Phillips & Soltis 2015)?

Varför/Varför inte?

När räcker inte den vanliga pedagogiken till?

I måndags fick vi frågan “Vad är specialpedagogik?”. I vår tvärgrupp landade vi i ett citat vi fastnade för och som vi funnit i den litteratur vi fått i uppgift att läsa:

“Specialpedagogik ska sättas in  

när den vanliga pedagogiken inte bedöms räcka till” 
(Persson, s 381 “Lärande, skola, bildning)

“När” är det som den vanliga pedagogiken inte räcker till? Är det “bara” när elever med utredda diagnoser finns med i en klass? I vår gruppdiskussion pratade vi bland annat om de barn som kan ha osynliga inlärningssvårigheter. I boken “Kriget är slut” av Morgan Alling kan man se att detta finns med. Vi hade svårt att förstå varför ingen av pedagogerna lade märke till hur han mådde, trots att han träffat så många! Kanske var det för att det inte fanns tid från pedagogernas sida? Pedagogerna hade för många elever att ta hand om, så de hann förmodligen inte med att se igenom Morgans camouflage-beteende. Eller var det för att han hade ett annat sätt att visa hur han mådde genom glädje och skoj? Att han blev som en klassens clown? Han visste hur han skulle bete sig för att saker och ting inte skulle märkas.  

När Morgans beteende blev för mycket, så löste en lärare det med att sätta honom utanför klassrummet vid en bänk som hans namn stod på. Läraren exkluderade honom från gemenskapen och lyfte fram honom som ett problem. Något som vi också kom att diskutera under veckan är att man inte ska fokusera på elevers svagheter, utan lyfta fram deras styrkor också.

När räcker inte den vanliga pedagogiken till? Är det när barn/unga får en bokstavskombination (någon form av diagnos)? Eller kan det vara så att specialpedagogiken egentligen alltid behövs för alla barn, oavsett diagnos eller ej"?

/ Jenny och Heba

Första inlägget!

Hej på er!
Vi är en studiegrupp på 6 personer som går lärarutbildningen på distans via Karlstads Universitet.
Här kommer en liten presentation av oss i studiegrupp 5.

Marielle Carlsson

Jag är 22 år gammal är född och uppvuxen i Årjäng och jobbar på ett fritidshem i Töcksfors (Årjängs kommun). Där har jag jobbat i tre år och då även mycket som vikarie inom skolan. På fritiden är jag målvaktstränare i ett F-01 lag i fotboll. Är själv inte aktiv inom fotbollen p.g.a. en knäskada men hoppas att kunna börja spela så småningom, men tiden ska räcka till också. När jag hinner simmar jag eller är med på cirkelträningar och TRX pass. Annars tycker jag om att resa, läsa böcker, kolla på film och umgås med vänner och familj.

Therese Edberg

Jag är en snart 25 årig tjej som ifrån början kommer ifrån Charlottenberg men nu bor i Sunne. Under sommaren jobbar jag på Mårbacka minnesgård som café ansvarig och på vintern jobbar jag på Ski Sunne där jag jobbar i receptionen. Mitt största intresse är fotboll och jag spelar i Lysviks IF. Andra intressen är att umgås med vänner och familj, resa och att shoppa

Mitt namn är Shanli Djalali. jag är 20 år gammal och bor för tillfället i Karlstad. Jag extrajobbar som servitris på helgerna på ett hotell.  På fritiden vill jag helst resa runt jorden,
annars spelar jag gärna TV-spel. Jag har även ett väldigt stort intresse för film och serietidningar, favoriterna är allt inom DC-comics, men allra främst Batman! Utöver det läser jag gärna böcker, helst självbiografer och umgås med familj och vänner.

Lina Pettersson

Jag är 35 år gammal, född och uppvuxen i Karlskoga. I två omgångar de senaste åren har jag arbetat som volontär och rest runt i Mexiko och USA. Utmanande och givande på många vis. Världen är en fantastisk plats att upptäcka! Fritiden brukar fyllas med promenader i skog och mark, träffa kompisar från när och fjärran och fika (15-kaffet är obligatoriskt ;-) ). Jag ser gärna på film, följer diverse tv-serier och tar dagarna som de kommer (que sera, sera - whatever will be, will be). :-) Vid sidan av lärarstudierna jobbar jag deltid som vikarie inom barnomsorgen, vilket jag gjort de senaste två åren. En bra möjlighet att kombinera faktisk yrkesverklighet med det vi studerar till/om.

Det här är jag, Jenny Svedberg...

En tjej på 26 år som bor i Karlskoga där jag är född och uppvuxen. När jag inte är med min familj som består av min man och två barn, älskar jag att få vara kreativ. Det kan vara allt från att sitta i timmar och skriva på olika berättelser på datorn, till att med blyertspennan i handen skapa något på pappret. Musik är också en del av mitt liv, med bara en låt kan min sinnesstämning förändras och även om jag inte kan sjunga eller spela något instrument betyder musiken väldigt mycket för mig.

 Förutom det kreativa älskar jag djur och att få vara kring dem. Mitt starkaste intresse är hästar och har varit det enda sen jag var 6 år, men min hund Agda ligger lika starkt inpå mitt hjärta.

  Jag är en person som alltid vill göra mitt bästa och älskar att utvecklas, men jag kan ändå tycka att förändringar kan vara läskigt och skrämmande. Varje händelse jag möter i mitt liv tar jag först emot med nervositet, innan jag drar in ett djupt andetag och tar ett kliv ut i det okända.

Hejsan!

Jag heter Heba Soliman har fyllt 32 år är ursprungligen ifrån Egypten, föddes i Kairo och flyttade till Sverige när jag var tre år gammal pga att min efterlängtade far fick arbete i egyptiska ambassaden som översättare och tolk. Så jag har fått språk intresset utav min far och intresset för bakning av min mor eftersom hon är bagare.

Men mitt stora A i livet är min lilla familj som har intagit hela mitt hjärta och de består av min make samt mina tre barn i åldrarna 7, 6 samt 2 år.

Testing testing...

Fortsättning följer... :-)